Håller fortfarande tummar och tår för att min älskade hårddisk med hela mitt liv dokumenterat på går att rädda. Det har tagit lite väl lång tid men hoppet är det sista som lämnar människan osv osv och död är jag ju inte än och de har ju faktiskt inte ens fått den där delen som tydligen är trasig.

Annars mår jag bra. Som vanligt en del stunder som varit så fina att man önskar att tiden kunde stannat där. Eller att man kunde spara ett visst ögonblick för att ta fram senare och uppleva igen. Som förra helgen när jag satt med några av mina bästa personer i soffan och skrattade tills magen gjorde ont konstant i flera timmar till Eurovision. Att ord eller bara en blick kan vara så förbannat roligt tyder bara på att man hamnat fullständigt rätt.