tummar, tår och skratt.
Håller fortfarande tummar och tår för att min älskade hårddisk med hela mitt liv dokumenterat på går att rädda. Det har tagit lite väl lång tid men hoppet är det sista som lämnar människan osv osv och död är jag ju inte än och de har ju faktiskt inte ens fått den där delen som tydligen är trasig.
Annars mår jag bra. Som vanligt en del stunder som varit så fina att man önskar att tiden kunde stannat där. Eller att man kunde spara ett visst ögonblick för att ta fram senare och uppleva igen. Som förra helgen när jag satt med några av mina bästa personer i soffan och skrattade tills magen gjorde ont konstant i flera timmar till Eurovision. Att ord eller bara en blick kan vara så förbannat roligt tyder bara på att man hamnat fullständigt rätt.
Annars mår jag bra. Som vanligt en del stunder som varit så fina att man önskar att tiden kunde stannat där. Eller att man kunde spara ett visst ögonblick för att ta fram senare och uppleva igen. Som förra helgen när jag satt med några av mina bästa personer i soffan och skrattade tills magen gjorde ont konstant i flera timmar till Eurovision. Att ord eller bara en blick kan vara så förbannat roligt tyder bara på att man hamnat fullständigt rätt.
om att fylla tjugi.
Lördag kväll och en bästa vän flyger runt på golvet i euforisk lycka över att fylla tjugo. Det dansas, dricks shot efter shot efter vin efter shot och ögon blir dimmiga, skratten högre, dansen galnare. Hand i hand till Bongo. Dansbattle på det ickeexisterande dansgolvet, nekande av mer alkoholförtäring fast egentligen är vi ju bara glada, ännu mera dans och ja må hon leva uti hundrade år. Varm i kroppen av kärlek till alla människor runt omkring mig. Sen går vi hemåt jag och han. Pratar livligt om töntiga bartenders och somnar med kläderna på. Vi två. Ett perfekt litet team. Det kanske tar emot men vi hör ihop och inget kan ändra på det.
Söndag alldeles för tidig morgon. Vaknar av ett dudunk-dudunk-dudunk-dudunk inuti huvudet. Försöker somna om, kramar hårt på Andreas men tvingar i andra sekunden upp honom för jag. måste. ha. mat. Och så slår det oss plötsligt att släktkalas vankas och vi måste baka tusentals kakor och vi vill ju bara sova. Ensamma på ett bageri bakar vi (läs: han) och jag älskar att se på när han proffsigt mäter upp mjöl socker choklad kakao. Äter sjuka mängder thaimat, bakar lite till. Sen i ilfart mot mamma och pappa och vi spiller vaniljsås över hela bilgolvet. Kramar om familj mostrar mormor farmor och blir så himla glad för genomtänkta fina presenter just till mig.
Måndag morgon. Vaknar halvfemnågonting och kan inte somna om fast får vänta fyra timmar på att bli firad. Den som väntar på något gott och så vidare fast jag skäms mest över att vara så ivrig för herregud jag fyller ju tjugo men sådär kommer det nog alltid vara på mina födelsedagar. Blir firad med fina presenter, massa kramar och pussar och i köket väntar stor gofrulle med allt jag älskar i frukostväg. Resten av dagen spenderas i grilldoftande inredningsdrömmar och jag mår så förbannat bra är så förbannat lycklig är så himla kär.
(Vill visa fina bilder men har visst lyckats ta sönder den himla sladden till min himla hårddisk där alla himla bilder ligger.)
Söndag alldeles för tidig morgon. Vaknar av ett dudunk-dudunk-dudunk-dudunk inuti huvudet. Försöker somna om, kramar hårt på Andreas men tvingar i andra sekunden upp honom för jag. måste. ha. mat. Och så slår det oss plötsligt att släktkalas vankas och vi måste baka tusentals kakor och vi vill ju bara sova. Ensamma på ett bageri bakar vi (läs: han) och jag älskar att se på när han proffsigt mäter upp mjöl socker choklad kakao. Äter sjuka mängder thaimat, bakar lite till. Sen i ilfart mot mamma och pappa och vi spiller vaniljsås över hela bilgolvet. Kramar om familj mostrar mormor farmor och blir så himla glad för genomtänkta fina presenter just till mig.
Måndag morgon. Vaknar halvfemnågonting och kan inte somna om fast får vänta fyra timmar på att bli firad. Den som väntar på något gott och så vidare fast jag skäms mest över att vara så ivrig för herregud jag fyller ju tjugo men sådär kommer det nog alltid vara på mina födelsedagar. Blir firad med fina presenter, massa kramar och pussar och i köket väntar stor gofrulle med allt jag älskar i frukostväg. Resten av dagen spenderas i grilldoftande inredningsdrömmar och jag mår så förbannat bra är så förbannat lycklig är så himla kär.
(Vill visa fina bilder men har visst lyckats ta sönder den himla sladden till min himla hårddisk där alla himla bilder ligger.)
låt mig utbringa en skål.
För Alma och våra oändliga samtal om allt det som man bara pratar med väldigt få eller kanske bara någon om. Hur vi erkänner våra svagheter, styrkor, innersta tankar och hur vi kan skratta så förbannat högt och hjärtligt åt situationer som uppstår och så vidare och så vidare. För henne och för att hon gör mig så mycket starkare, varje dag. För hennes vackra ord, hennes varma sätt att uttrycka sig. För hennes förståelse, hennes humor. Min peppande och smarta och genomärliga och underbara och fantastiska bästa vän. Kärleken till dig är oändlig och jag älskar dig alltid.
Skål!
låt oss lära känna varandra (eller mig).
Jag heter Sanna och är nitton år, men fyller tjugo den åttonde april. Det är mitt yttre - framför allt mitt gap - ni kan granska på bilden ovan. På det viset ser jag ut när det är sommar och jag är fullkomligt nöjd med tillvaron, vilket jag är när jag omger mig med mina bästisar, dansar på trånga dansgolv till soulhästpojkenhåkan, kramas med Andreas och myser med min familj.
Alma, Elin och Elin är tre av mina vänner, de jag träffar absolut mest. Jag älskar de här människorna för att de är så smarta, förstående och förbannat bäst på alla sätt. Med dem kan jag liksom både skratta, dansa mig genomsvettig och gråta eller bara sitta och prata om viktiga saker såsom orättvisor i form av rasism, kvinnohat och klass i flera timmar. Otroligt tacksam för att de finns i mitt liv.
Andreas kom och skakade om min värld i november och några veckor senare flyttade vi ihop som om det vore världens mest självklara grej. Han är det bästa som hänt med sina kaffepussar, sitt vackra leende och en förmåga att få mig att skratta hur ledsen eller arg jag än är. Vi har så många fina planer ihop jag och han, och det känns som att vi har känt varandra en hel livstid redan. Att vakna jämte honom varje morgon och få pussar i pannan är det underbaraste jag vet.
Ungefär lika lång tid som det tog från att vi träffades till att jag flyttade in tog det från att jag flyttade in till att vi bestämde att det minsann får plats en till liten individ i vår inte alls så stora etta. I Mjölby av alla ställen hittade vi den här lilla svartvita figuren som från början hade ett igenkladdat öga, hette Hjalmar och luktade häst, men som efter lite ögondroppar och massa kärlek kommit att bli en välmående liten Elsa med den sötaste hakan man kan tänka sig. När vi åker någonstans sitter hon i fönstret och tittar efter oss, och när vi kommer hem kommer hon alltid och möter i dörren. Det gulligaste är när Andreas kramat henne hejdå för att gå och jobba och hon kommer in till mig och lägger sig tätt intill i sängen doftandes honom.
Min familj betyder allt och lite till. De är liksom grunden till trygghet för mig och jag vet att de älskar mig oavsett. Till min familj räknar jag mamma, pappa, Emma, Carro, Leah, Herman, Wilmer, Tuvalie, Robin och Fredrik. Vi börjar bli många nu och det är väldigt fint. Jag uppskattar ärligheten och olikheterna mellan oss, och hur vi pratar öppet om exakt allting. Kan inte önska mig mer.
